Här är några tankar om MejDej-kooperativet från medlemmar och personliga assistenter.
Ulf Olin, medlem:
”Jag har haft assistans sedan jag drabbades av en stroke för tio år sedan. Från början hade jag kommunen som assistansanordnare, men jag tröttnade på att det kom nytt folk hela tiden. När jag var i Spanien på rehabiliteringen så träffade jag och min fru ett par som vi blev goda bekanta med. De hade MejDej-kooperativet som assistansanordnare och de pratade så gott om det. Vi tog kontakt när vi kom hem och vi tyckte direkt att MejDej var bra. Jag uppskattar framför allt att assistenterna och jag fick en sådan bra grund med utbildningar och att vi får vidareutbildning hela tiden. Vi har varit på många underbart bra föreläsningar och lärt oss mycket. MejDej har också varit ett stort stöd när det varit dags för Försäkringskassans omprövningar av assistanstimmar.
När min fru drabbades av svår cancer ställde MejDej upp och hjälpte till. En representant från MejDej kom hem och pratade med min fru och det betydde mycket för oss att någon brydde sig och ordnade allt praktiskt. Både jag och min fru upplever att MejDej-kooperativet satt som spindeln i nätet och vävde samman allt då min fru var sjuk. Jag är mycket imponerad av MejDejs sätt att ställa upp i det här läget.
Det känns dessutom som att det finns mycket ärlighet hos MejDej. Man blir matad på nyheterna om assistansbolag som myglat men här känner jag ingen oro för det. Dessutom får jag anställa vem jag vill.”
Dagny Malmqvist, mamma och god man till en vuxen son som är medlem:
”När min son gick på handikappridning så träffade vi en kille där som berättade om MejDej-kooperativet. Där tog en lång resa sin början för oss. Vi kontaktade MejDej och fick hjälp med att ansöka om assistanstimmar. De berättade hur vi skulle gå vidare och fanns där hela tiden trots att vi ännu inte var medlemmar. Det blev en kamp mot myndigheterna om rätt till assistans och det slutade i kammarrätten. Då kom MejDejs assistanssamordnare dit och vittnade. Vi fick rätt och då var valet självklart att min son skulle bli medlem i MejDej. Idag är han vuxen och bor i ett radhus.
Vi får ett enormt stöd av MejDej när vi behöver. De kan allt om vår son nu och det underlättar mycket vid till exempel rekrytering av nya assistenter.
Jag uppskattar dessutom att det alltid går att nå dem. Om de är upptagna så kan jag alltid lita på att de ringer upp igen och jag får svar på mina frågor. Kvalitén de står för när det gäller bemötande skulle jag vilja säga är unik.
Jag tycker också att personalen på MejDej är framåtsträvande och hänger med i tiden. När det är något nytt som till exempel när vi gick över till det nya lönesystemet Aiai så fick vi bra stöttning och utbildning.
MejDej-kooperativet har betytt så otroligt mycket för oss. Jag känner mig trygg med att vår son får all stöttning som behövs.”
Malén Frid, mamma till Amanda som är född 1995:
”Vi hade kommunen innan som assistansanordnare men de behöll alla pengar som var över som skulle ha gått till utbildning av assistenterna. Det tog oss ett par år innan vi bestämde oss för att gå över till MejDej-kooperativet. Man var så uppe i allt annat när Amanda, vår dotter, var liten. Min man ringde och kollade upp ett par olika assistansanornare men vi blev inte färdiga att byta. På ett sommarläger för barn med samma diagnos som Amanda har, så träffade jag en annan mamma som berättade om MejDej-kooperativet.
Jag tycker framförallt om att det är lokalt och att vi kan åka dit och gå utbildningar och få stöd. Utbildningarna är jättebra. De första åren gick vi inte på så många utbildningar. Det var så fullt upp när Amanda var liten. Nu kan jag ångra att vi inte gick på fler utbildningar redan då. Det hade säkert hjälpt mig på många sätt på vägen.
Personalen på MejDej är väldigt professionella och seriösa i bemötandet. Vi har haft hjälp med bland annat rekrytering och där var jag helt oerfaren så det betyder väldigt mycket att de har ordnat med allt från annonsering till att boka anställningsintervjuer och även vara med och stötta under dem.
Det är en svår balans att vara personlig assistent många gånger. När det gäller ett barn är det viktigt att assistenten inte tar över i familjelivet. Jag tror att man ska ta någon utifrån och inte någon vän eller släkting. Då är det lättare att prata om sådana saker hur assistenten bör förhålla sig till familjen och barnet ifråga.
Idag är Amanda vuxen och vi kan ringa MejDej när vi undrar något. Vi går också gärna utbildningarna och föreläsningarna som erbjuds. För oss har det varit mycket viktigt genom åren att MejDej-kooperativet finns nära oss geografiskt och att de har funnits där när vi har behövt dem”
Johan Svensson, personlig assistent:
”Jag är fortfarande lite bitter för att jag aldrig blev intervjuad angående tjänsten hos killen jag jobbar hos nu (SKRATT). Jag jobbade hos en annan kille tidigare, som gick på Riksgymnasiet samtidigt som min nuvarande brukare. Jag förmodar att nuvarande brukaren tror sig veta tillräckligt om mig efter att ha sett mig ”in action” under fyra år.
Det är viktigt att det klickar mellan assistenten och den man jobbar med. Ibland känns det nästan som om man är någon sorts sämre sambos, vilket jag och chefen brukar skoja om lite internt. Dock får man aldrig glömma att sätta sin yrkesroll främst. Man ska nog inte vara den nyfikna typen när man ska jobba som personlig assistent. När killen som jag jobbar hos till exempel har sina kompisar på besök, brukar jag försöka känna av om det är läge att dra mig tillbaka eller inte. Vi försöker ha en dialog från fall till fall om hur han vill ha det.
Om jag själv hade behövt assistans, tror jag att just lyhördhet och förmåga att läsa av när man behövs eller inte hade varit viktiga egenskaper hos mina assistenter.
Mitt jobb är väldigt omväxlande, vilket jag gillar. Men det dyker ju alltid upp ”inte helt linjära situationer”. Jag ser det både som en fördel och nackdel att aldrig riktigt ha koll på vad som kommer att hända under ett stundande arbetspass. Jag skulle aldrig vilja byta ut det här jobbet mot något tråkigt jobb där jag sitter på en stol och fakturerar eller, hemska tanke, och ringer runt och lurar på folk abonnemang på strumpor eller rakhyvlar.
Hemma i chefens lägenhet är det aldrig några större praktiska problem. Vi har alla nödvändiga hjälpmedel tillgängliga här. De största problemen med jobbet brukar uppstå när vi är iväg någonstans och lokalerna inte är anpassade och/eller helt och hållet otillgängliga. Det kan vara ganska tufft och tungt. Det brukar lösa sig, antingen med hjälp av medhavda ramper, manuell rullstol, lite kreativt tänkande eller ren och skär muskelstyrka.
Jag har varit anställd i flera olika kooperativ och bolag inom personlig assistans, men MejDej-kooperativet känns mest stabilt. Jag har varit här sedan 2008. Vi har just nu, en av damerna på kontoret som arbetsledare, men vi är en ganska självgående arbetsgrupp. Vi som jobbar med den här killen är väldigt olika som personer, vilket nog är bra. Framförallt är det viktigt att man är sig själv. Jag skulle till exempel ALDRIG kunna låtsas vara intresserad av något, men om chefen vill kolla på/lyssna på/göra något som får mig personligen att få lite sura uppstötningar så biter jag ihop och gör mitt jobb. Det behöver inte betyda att jag älskar varken ishockey, bingolotto eller dansbandsmusik.
Jag trivs bra på jobbet och tycker, utan att skryta, att jag fungerar bra med den här killen. Det betyder ju inte att jag är någon slags super-assistent, som funkar lika bra hos vem som helst även om jag anser mig vara ganska bra på att läsa av människor och anpassa mig efter uppkomna situationer.
De som inte har provat jobbet som personlig assistent bör göra det. ALLA borde någon gång prova att jobba med människor. Om inte annat, garanterar jag att man lär sig saker om sig själv som man inte hade någon som helst aning om.”
Malin Löfkvist, personlig assistent:
”Jag var egentligen nyfiken ganska länge på ett arbete som personlig assistent, men jag visste inte så mycket om det. När jag blev arbetslös fick jag träffa en person som jag senare började vikariera hos. När jag sedan fick erbjudande om en tjänst hos kvinnan jag är hos idag, så var jag tveksam för jag trodde inte att jag skulle trivas hos en äldre kvinna.
Jag trivs jättebra där idag och har nu varit där sedan 2013. Det är nog mötet med människan som gör det, vilket är intressant och utvecklande. Jag känner mig behövd i mitt arbete. Jag har jobbat med ekonomi innan och det var inte hela världen om jag inte kom, men här behövs jag hela tiden. Just mötet med människan är också det svåraste. När kvinnan som jag jobbar hos har dåliga dagar eller problem blir de mina också på något sätt.
Jag tror att en bra assistent behöver kunna hålla sig lugn i alla situationer för man ska ju stå för trygghet. Det är också viktigt att vara glad och positiv. Man behöver kunna lyssna på tonfall och ibland gå på sin känsla när man ska ta ett steg tillbaka eller rycka in.
MejDej-kooperativet har alltid funnits där och hjälpt till om man har känt sig vilsen. De är oerhört kunniga och väldigt måna om både sina medlemmar och sin personal. Det är den bästa arbetsgivaren som jag har haft.
Våga ta steget och prova att jobba som personlig assistent i MejDej-kooperativet. Det kan vara det bästa man gör. Det var det för mig. Jag är så nöjd och glad för mitt jobb och otroligt tacksam varje dag jag går till jobbet. ”
Frida Kronlid, assistent till en liten flicka:
”Jag kom in på jobbet som personlig assistent på ett bananskal. Då för 12 år sedan sökte jag alla möjliga jobb efter att ha jobbat inom hemtjänst och äldrevård. Det jag genast tyckte om med jobbet som personlig assistent är att man jobbar med en människa som man lär känna väldigt väl, till skillnad från hemtjänsten där man alltid känner sig otillräcklig. 2014 började jag inom MejDej-kooperativet hos den flickan som jag arbetar hos idag.
Att arbeta som personlig assistent till ett barn blir på ett helt annat sätt än till en vuxen som själv kan säga hur det ska vara. Flickan som jag är hos kommunicerar med kroppen och tecken och det får man lära sig läsa. Det blir mycket närmare på något sätt när det är ett barn. Det går inte att vara helt kallt professionell, vilket jag tycker är den största skillnaden. Det är också viktigt att man fungerar bra med barnets familj och att de har fullt förtroende mig som assistent. Jag har förstått genom åren att det kan vara jobbigt för en familj att ha en assistent hemma hos sig.
Det bästa med mitt jobb är att det är meningsfullt varenda minut. Med små enkla grejor kan jag göra så att den här flickan kan leva ett gott liv. Det är svårt med balansen när jag ska läsa av när det är dags att backa lite och när det är dags att kliva fram och vara clown. Man ska vara det busiga barnet samtidigt som man blir en form av extraförälder. Man ska kunna ge medicin för att i nästa stund slänga sig i höstlöven och leka med barnet. Den här balansen måste man på något sätt ha i sig. Man måste ha hjärtat med sig på jobbet.
MejDej-kooperativet är den bästa assistansanordnaren som jag har jobbat hos. De får mig att känna mig så viktig och det är roligt att de satsar på sina anställda genom utbildningar. Det gör att man blir kvar och känner sig värdefull. Jag har fullt förtroende för personalen på kansliet och kan vända mig till dem om jag behöver prata om någonting.”